jag eller mig själv?
Kategori: intesomandra
Att missbruk skadar en själv, det vet man ju, och tyvärr så struntar man ju i det. Men när ens missbruk skadar ens närmsta så har det redan där gått för långt.
Men det är också väldigt lätt att säga att jag aldrig skulle skada dom jag älskar. Lite för lätt att säga kan jag tycka. Jag skulle ju såklart aldrig skada den jag älskar, men jag inser att det är precis det jag gör.
Jag förstör mina relationer, sakta men säkert. Jag sitter hemma och tjurar över saker som inte ens finns, jo det finns i mitt huvud vilket bara gör detta mer krångligt.
Har varit borta ett par dagar, på hemvägen så vet jag att det är min sambo som jag har saknat, att det är honom jag inte känt mig hel utan.
Väl hemma så får jag inte bara skärpa till mig när det gäller att "utreda" vad han har haft för sig, denna gång kunde jag slå undan det. Men då hittar jag något annat att va bitter över.
Sitter och ska spela om en låt, och då kommer även låtarna han har spelat innan jag kom hem... Här kommer det roliga, ja eller rättare sagt patetiska.. För han har spelat dom låtar vi brukar spela tillsammans, bl a Stick Figure, och genast så blir jag grinig över att han säkert har spelat dessa låtar med en annan tjej. "Kul att hon får höra dessa låtar och han minsann inte spelar dom när jag är hemma."
-Jodå, det gör han gumman.. bara att du är för upptagen att va sur och bitter och hitta alla fel han gör... du som är så perfekt själv menar jag.
Hade han inte spelat dessa låtar, då hade det varit fel de också. Fantastiskt eller hur? Där kom det patetiska.
Så istället för att tänka att han kanske har spelat dessa låtar med tanke på just oss och att jag är den kvinnan i hans liv som jag även vill vara men övertalar mig själv om att jag inte är så hittar jag en förklaring på hur det egentligen är.. ett bra mycket krångligare scenario men det skulle kunna vara så...och det räcker för mig.
Hur vore det att va lite glad och positiv istället?
Läste en quote från villfarelser.. "När ska man ha tid att va ledsen om man ska gå runt och va lycklig hela tiden."
Så visst kan man skada den man älskar, det är nämligen exakt det jag gör. Istället för att öppna ögonen och se vad det är jag har och faktiskt vara glad för det, och älska dom som jag älskar, så fortsätter jag på ett sätt att lysa med min ficklampa som bara lyser mörkt. Medvetet eller omedvetet? Ja säg det.
Så hur kommer det sig att vi är just såhär i många situationer mot just dom vi är allra mest rädda för att förlora?
